Ibland är omslaget viktigare än innehållet

Foto från Modernista förlag

Jag är ibland oerhört ytlig...särskilt när det kommer till bokomslag. Det innebär att jag ganska ofta köper på mig böcker som verkar mer eller mindre intressanta enbart av den anledningen att de har ett omslag som tilltalar mig. Det omvända förhållande kan också inträffa- det vill säga att jag inte köper en bok som jag har tänkt att läsa enbart för att omslaget inte alls tilltalar mig. Vilken typ av bokomslag som tilltalar mig går i perioder, en period köpte jag alla böcker jag kom över som hade omslag av kvistat papper (som till exempel pocketutgåvan av Marina Lewyckas En kort berättelse om traktorer på ukrainska).
En av de vackraste böckerna som getts ut i Sverige under 2000-talet, enligt mitt tycke och smak, är den nu slutsålda originalutgåvan av Martina Lowdens roman Allt. Inte nog med att framsidan är grymt snygg- det allra bästa är att bokens kanter är bestrukna med guldfärg, precis som på en gammal bibel eller psalmbok! När jag hade köpt den var jag så förtjust i boken att jag inte vågade läsa den av rädsla att skada den (hatar när det blir veck i bokryggen...) så jag gick och lånade den på biblioteket istället...

Foto från Bokförlaget Max Ström

Den senaste i raden av böcker som fått mig att stanna kvar onaturligt länge på ett och samma ställe i bokaffären och med ett fånigt leende på läpparna stått och strukit min hand över bokomslaget är Waldersten 365 av Jesper Waldersten. Tyvärr är inte bokomslagets personlighet särskilt fotogenique, så jag rekommenderar å det varmaste ett besök i närmsta bokhandel för att rätt känsla ska infinna sig! Ta särskilt en titt på bokens rygg! Själv har jag inte utforskat innehållet på närmare håll- men jag tror att även det kan vara värt att lägga lite tid på...om ni nu inte är lika ytliga som jag...